När jag är hemma hos mina kompisars föräldrar brukar jag olla bestick.

Jag brukar onanera i badrummen hos mina kompisar.

Jag brukar fisa hemma hos mina kompisar när de inte märker det, och jag brukar skylla på deras husdjur isåfall om de märker.

Jag är 17 år och har aldrig haft en flickvän har inte ens kysst en tjej känner mej så efterbliven. Tjejer säger att jag ser sjukt bra ut och så. Har tjej kompisar och sånt men såfort jag tänker tanken av att bli tillsammans med en tjej jag precis har mött så blir jag nervös och tyst och pratar typ inget sen snackar jag asmycket på msn, men det slutar alltid lika dant. Men om jag träffar en tjej och inte tänker på att lära känna henne eller något så kan jag prata störigt mycket. Men 17 år och har aldrig haft en tjej känns riktigt patetiskt. Har haft stor chanser att få vissa men alla tröttnar och säger typ "du är för blyg"..

Jag röker. Och snusar. Fast jag klagar på mina kompisar att det är farligt.

Jag har medvetet valt att bara vara kompis med fula personer så att jag kan känna mig snyggare än dem.

Jag har inga kompisar, trots att det står att dom är 400st på facebook.

Jag är ihop med min pojkvän för att få vara nära hans extremt snygga kompisar...

Jag bad min flickvän komma på en familje middag. Hon ville inte, men tillslut sa hon att hon kommer över. Då precis innan vi ska käka säger hon att hon ska gå. Jag bryter ut och talar om för henne att hon aldrig ska ringa mig i gen. Dagen där på fredag och hon är ute och festar med sina kompisar. Hennes kompisar bestämmer sig för att dra hem vid 3. Men hon stannar kvar och festar vidare med en främmande kille. Grejen är att jag vakna av att jag drömde att det va två killar som knullade henne. Fyfan, va ska man göra liksom, fortsätta med henne eller inte.. Jag ska i allafall ut i kväll. Får jag napp så tar jag bytet och dunkar på det som Track and Field 2 på Nintendo

Jag och mina kompisar brukar filma varandra när vi bajsar.

Jag har kille, vi har varit ihop i 3 månader och igår var jag otrogen. Men asså jag har typ inte skulkänslor eller nått, det e bara det att jag inte kan dumpa mig kille. Jag tror fan han skulle kunna skada sig själv + att han är kompis med alla mina kompisar och vi hänger i samma krets, så det kanske skulle bli konstigt om jag dumpar han..

Jag knullar eller har knullat med dom flesta killkompisar jag har. Jag ångrar det inte.

Jag åkte in för narkotika brott för ca: 10 år sen. Redan där insåg jag att det var fel, man sviker bara massa förtroenden osv. Sen har jag rökt någon gång till efter de och även tagit shack vid ett tillfälle. Men nu förtiden har jag lagt ner allt de där.Nu har jag skaffat mig nya bekymmer.Nämligen alkohol.Jag har svikit många, roat många och nu skammen över allt annat man kan tänka sig! Olovlig körning och Grov rattfylla! Redan innan Polisen stoppa mig hade jag ångest! Nu! I väntan på dommen! Av själva handlingen! Allt! Jag vill fan inge mer nu! Orkar inte ta mig igenom allt igen. Varför ska jag vara så självdestruktiv? Jag har alltid HATAT alla som kör på fyllan. Nu sitter jag skamsen över mig själv och väntar på en dom igen! Visst är det lite självömkan i mina ord,Men jag kände att allt var på väg mot rätt håll! Drickandet var påväg ner, jag ska flytta bort från allt skit här och börja ett nytt liv långt härifrån. Alla dömmande blickar, alla pundare, allt skulle ja slippa och på nytt skaffa mig kompisar som inte drack och inte punda. Och så gör ja så här!Om jag bara kunde få dö så skulle mycket underlätta.Vad ni än gör som läser detta, Ni lever bara ett liv, lev de utan droger eller alkohol. Strunta i alla som säger motsatsen. Skaffa inte fler problem än jobb och hur i ska träffa nya människor. Ser ni folk eller hör folk som gått/går på droger inklusive alkohol, och som gör misstag. Skäll inte på dem. Dom behöver bara hjälp.Som jag, men det är inte så lätt. Skammen över sig själv är kanske för stor. Tro mig det finns ingen jag hatar mer än mig själv för tillfället.Ni är starkare än vad dom är.Hjälp dom, döm dom inte, det gör dom så bra själva så.// En som tydligen är expert på att svika sig själv och framförallt andra!

När jag och mitt Ex blev tillsammans lärde jag känna hans bästa kompis och hans tjej. Vi har umgåts mycket och haft kul ihop + deras barn och våra hundar.Nu har det ganska nyligen tagit slut mellan mig och mitt Ex men jag har haft bra kontakt med mitt ex´s kompis hela tiden. I natt hände det som inte fick hända.Vi hade sex.Har alltid haft en dragnings kraft till varandra, men som jäkligt bra kompisar. Nu har jag världens ångest.Inte för att det är mitt ex´s bästa kompis. Utan för kompisens flickvän... Vi kunde helt enklet inte hålla oss i från varndra med lite hjälp av substanser fast vi båda visste att vi gjorde fel...varför gör man så.. gör saker man vet är fel och kommer ångra!!??!!

Jag är en egocentrisk narcissist som vältrar mig i självömkan även om det mesta negativa i mitt liv helt och hållet beror på mig själv. Jag är inte helt ärlig och uppriktig gentemot någon. Den jag är mest ärlig mot är min väns ex som jag misstänker att jag är lite småkär i. Dock tror jag att det kan bero på att jag alltid vill ha det jag inte kan få (blir nästan alltid lite smått förälskad i mina vänners killar). Annars är det mest främlingar jag är mest förtrolig med(på msn och dylikt), så fort jag verkligen börjar lära känna ngn slutar jag vara fullkomligt ärlig och börjar vakta min tunga väldigt noga. Jag röker och undanhåller det för nästan alla jag känner, även de jag räknar som mina närmaste vänner. Jag har sex med mitt ex i hemlighet, då och då. Jag cyklar hem till honom ibland efter en kväll ute, när hans familj sover eller inte är hemma. Jag älskar att det känns så förbjudet. Jag vet att han bara är ute efter sex, men själv är det flera faktorer som spelar in,t ex sexet(såklart), spänningen och att för en natt slippa känna mig ensam. Jag känner mig oerhört ensam väldigt ofta och det brukar vara värst på nätterna. När jag ska sova omfamnar jag krampaktigt kuddar, täcken och senaste månaderna även ett gosedjur som jag skaffat för att iallafall på låtsas ha något att älska. Jag tycker även om att sova på min pyttelilla soffa, eftersom den är så trång och på så sätt lättar känslan av ensamhet. Ibland har jag t o m perioder då ensamheten manifisteras i en "låtsaskille", precis som när man var liten och hade låtsaskompisar. Jag visualiserar helt enkelt en kille som jag kan sitta och ha hela konversationer med. Jag visualiserar fanstastiska romantiska gester, bakgrundshistorier och svek, ett helt förhållande. Men oftast är det dock inte så extremt utan jag nöjer mig med att samtala med min egen spegelbild, och på så vis få tala ut.