När jag var liten så gosade jag med min katt naken en gång.

Jag bryr mig inte om haiti grejen, alls. Eller andra katastrofer som händer i andra länder. Jag måste möta eller kunna identifiera mig med folk för att tycka synd om dem. Är nästan emot att skattepengar går till andra. Och jag tog den sista kakan fast jag visste att en annan person ville ha den. (iofs ingen synd eftersom det handlade om överlevnad. Nästan)

Jag avskyr mitt jobb som telefonvärdinna på en sexlinje. Jag föraktar alla dessa stånkande, flåsande män som tror att de är så heta med sina påstådda stora kukar och deras gorillaliknande grymtningar. Ibland får jag lust att skratta dem rakt i örat då de sprutar för att sexuellt traumatisera dem för resten av livet. Detta så att de aldrig vågar ringa igen. Vissa är iallafall mänskliga, men de flesta är lata, saknar ambition och vill bara sitta där och bli bortskämda som riktiga prinsar. Man hör de flesta värdinnor klaga om feta, äckliga gamla gubbar men jag föredrar dem för de är iallafall tacksamma och uppskattande till skillnad från 20-30-åriga brats som ringer och tror sig vara bättre bara för att de kan betala för att höra mig säga vad som helst. Ibland säger jag saker som är lite elaka, fast jag får det att låta som en komplimang och jag älskar att säga att deras kukar är stora feta korvar och sedan smygskratta för att de faktiskt tror att jag säger det i välmening. Sedan är jag trött på idioter som försöker truga mig med löften om att jag inte kommer att bli besviken om jag träffar dem. Ibland erbjuder de att betala några hundralappar, vilket är mindre än vad de redan spenderat på den tid de pratad med mig. Det värsta är att jag egentligen är överbegåvad och har stora drömmar men måste sitta och lådsas som att jag är en idiot utan vett bara för att jag är socialt efterbliven inte kan arbeta bland folk. Men få den mest avskyvärda kukbärare att känna sig kunglig, det kan jag! Ibland får jag lite dåligt samvete för att jag tänker så elaka tankar om vissa.

Jag är så rädd för att jag verkar ha hamnat i ett förhållande med en människa som faktiskt ser efter mig och gillar mig. Och jag kommer att förstöra det och honom på något sätt. Är en hemsk människa som inte uppskattar något som så många inte har. Vet inte vad jag ska göra för att stoppa mig själv

Ja tänder på sjukt konstiga saker. Ja vill att min tjej ska kissa på mig, ja vill kissa på henne. Ja vill fista hennes röv. Ja vill se henne ha sex med en hund. Fast ändå så vill ja inte de. Tanken äcklar mig men kan inte sluta tänka på detta. Det är sjukt jobbigt och vissa dagar så får jag inget gjort på jobbet för ja kollar på massa sjuk porr å drömmer mig bort. Men som sagt ja vill inget annat hellre än att bara vara "normal" ja tro inte hon skulle uppskatta mina tankar. Va fan gör man. Det har kommit till den punkten nu att ja letar efter andra tjejjer som jag får göra detta med bara för att släppa tanken,. Va fan ska ja göra. Inget i mitt liv funkar ju pga. Detta. Jobet blir lidande, förhållandet kommer säkert ta slut för att hon kommer på att ja e otrogen mot henne. Fy fan va ja e kass. Helvete va dum ja är..

Det känns som om jag har förlorat mig själv.Den jag var är helt borta. Nu är jag medveten om allt, ledsen ofta, känner mig värdelös och oduglig. Innan var jag stark, kunde ta för mig.Jag träffade honom. Han drog ner mig helt och hållet.Jag blev kontrollerad, först tyckte jag att så var det när man var kär. Men han tog över mer o mer. Blev han arg på mig kunde han säga saker till mig som förstörde mig inombords. Han kunde tränga in mig i ett hörn och bara skrika det till mig.Han var otrogen mot mig det första året. Han hade förhållande med någon annan samtidigt som han var med mig.Vi hade ett sk uppehåll där vi var ifrån varandra i ett tag. Han var med en annan då, mitt hjärta brast i tusen bitar. Hur kunde han säga att hanälskade mig och sen vara med någon annan, hur kunde han inbilla mig att han ville bara ha tid att tänka?Jag blev förvirrad, ledsen, arg, frustrerad. Han höll mig i schack samtidigt, han såg till att jag fanns för honom.Jag testade mina känslor för honom och spenderade en natt med ett ex, ett ex jag hade otroligt starka känslor för, men jag förstod att jag inte kunde släppa min nya. Jag förlät honom. Allt var bra ett tag, sen började skiten där han började behandla mig som skit.Detta var för 3 år sen.Sen ryckte han in i lumpen och förstod då hur viktig jag var för honom, han var rädd att jag skulle hitta någon annan, han var rädd att jag skulle förvinna. Han började uppskatta mig mer.Men det han inte förstår är allt allt han har sagt eller gjort mot mig sitter fortfarande kvar i mig, jag känner mig fortfarande värdelös, vilket han fortfarande kan säga till mig fast inte lika intensivt. Visst jag älskar honom, men jag har alltid trott att den man älskar, älskar hela människan och kan inte behandla någon illa och trycka ner dom.Ibland kan jag bli så ledsen, ibland gör det bara så ont i mig.

Jag körde på en katt här om dagen. Har inte vågat röra min bil sen dess.

Idioter. Ibland undrar jag hur de överlever. Hade jag kunnat komma undan så hade jag inte tvekat två sekunder över att bara trycka ner en stor fet fläskfilé i gapet när vissa personer pratar. Bla bla bla, jag har detta, jag har varit där.. Tjatet går. Min pojkvän uppskattar inte mig, bla bla bla. Ibland undrar man t.o.m. om IQ är smittsamt.. Man påverkas fan av de jäkla idioterna.

Jag jobbar samtidigt som jag gör jobb vid sidan om. Låter kanske inte som något att bikta sig om men sanningen är den att det jobb jag gör på fritiden skattar jag inte för(ajdå reinfeldt, skrattar gör jag dock). Dessutom tror många av mina vänner att jag är "mindre ekonomiskt lyckad" eftersom jag har sagt till dem att jag har stora studielån som jag fortfarande betalar av. Men jag har snart upp emot en och en halv miljon kronor investerade i aktier och fonder, och drygt 70 000 kronor på banken. Något jag är väldigt stolt över. Jag vet inte hur länge jag ska fortsätta spara, men en dag, en dag, ska jag ta ut pengarna och leva livet. Och då är det långt ifrån det liv, och de vänner jag lever med idag.