Jag har nu varit tillsammans med en underbar kille i över ett år. Vi har det bra ihop men problemet är att jag blir svartsjuk så lätt. Jag har märkt den senaste tiden att min pojkvän spanar mycket på andra tjejer. Han har till och med erkänt för mig att han tittar extra på tjejer som är snygga. Jag kanske är naiv men för mig finns det inget behov av att titta på andra killar när jag har hohom. Jag trodde förut att han också kände så med mig. Detta har bidragit till att jag fått sämre självförtroende och fått ett behov av att ändra mitt utseende. Tankar om att han kommer tycke bättre om mig och sluta glo på andra ifall jag gjorde mig vackrare, finns dagligen hos mig. Varför kretsar allt om utseendet idag?

Förut var jag en riktig party kille som drack och röjde runt på alla tänkbara sätt, alla tjejer jag har varit tillsammans med har jag varit otrogen mot. Jag har betett mig som ett rövhål emellanåt och inte brytt mig om andras känslor. Mitt nuvarande förhållande har varat i 3år snart och jag älskar henne över allt annat, men jag har ändå knullat runt i fyllan och betett mig svinaktigt på alla sätt. Men efter nyår 2008 har jag varit min flickvän trogen och gör vad som helst för henne och vi har det så bra tillsammans. Jag har funderat på anledningen och vet exakt vad det är som fått mitt beteende mönster att ändras så drastiskt. Gräs! När jag röker gräs har jag full koll på situationen och tar inga dumma beslut som att stoppa korven i fel bröd osv. Jag röker gräs innan jag går ut, när jag är ute, när jag är på middagar, när jag går på bio, när jag ska ut med jobbet, ja nästan jämt. Jag är numera aldrig bakis, slipper fylleångest, slipper bli för full. Ja allt är positivt. Jag älskar min flickvän, och jag kommer aldrig nånsin att vara otrogen igen!

Jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket och vi har varit tillsammans i drygt snart 3 år. I somras så jobbade jag med en annan kille som jag blev störttänd på! Och jag har ingen förklaring till det hela. Jag har ju umgåts med hur många attraktiva killar som helst utan problem förut men med denna var det annorlunda. När han kom i närheten så blev jag helt varm i hela kroppen och ja. Kåt. Kan man skylla på feromoner.. Ingenting hände förutom att jag kanske flörtade lite oskyldigt ibland. Tänker fortf. på honom ibland

Känner mej så patetisk att jag aldrig blir nöjd. Jag har egentligen allt för att vara lycklig. En fantastisk familj (trots att mina föräldrar är skiljda), massor med underbara vänner jag älskar, det går bra i skolan, jag har två jobb och tjänar bra med extrapengar, har ett fantastiskt fotbollslag som behöver mej lika mycket som jag behöver dom och jag har egentligen alla förutsättningar att göra precis vad jag vill då alla stöttar mej. Men jag är inte nöjd. Trots allt det här känner jag mej ensam, fast jag inte borde. Jag vill bara bli kär. Jag har träffat så många killar i mitt liv men ingen fångade mej, förutom en. Men vi två förstörde varandra, slet sönder varandras hjärtan med våran kärlek. Efter det har jag inte kunnat släppa in någon klokt igen. Allt jag vill är bara att bli fångad med storm av den där killen. Snälla, låt mej bara bli lycklig för en gång skull

Jag onanerade för första ggn förra veckan. Jag är 21 år och har aldrig tillfredsställt mig själv innan. Min pojkvän är bortrest så jag har längtat så mkt efter sex. Så efter lite våta tankar lät jag ena fingret försiktigt glida ner mellan benen. Efter ett tag låg jag och sprattlade med benen i min säng och kände orgasmen komma. Jag har aldrig gjort något liknande förut. efteråt låg jag bara och log för mig själv.

Hur ska jag våga konfrontera min pojkvän? Min pojkvän har ett förflutet som "otrohetskille", med sin förra tjej. Dom blev tillsammans väldigt unga och växte ifrån varandra efter nästan 5 år. Under de 2 sista åren så mådde ingen av dom bra, och han var otrogen. Vilket INTE är ok. När vi blev tillsammans så förklarade jag att jag blivit bränd förut av en kille som var otrogen. Så skulle min kille känna att han vill göra slut, vara med någon annan så ville jag hellre att det skulle göras innan. för jag orkar inte en gång till. Nu har han börjat vakta sin mobil med hela sitt liv, som om han döljer något.Och när jag tjuvkollade i den häromkvällen, så har han sparade bilder på en tjej i underkläder. Men inga sms eller annat. så det kan ju likagärna vara nån killpolare som skickat mms för att visa upp sitt senaste ligg. och att han sparat ner dom. Hjälp.

Jag är livrädd för att bli galen. Jag känner mig alltid 5 före att "loose it". Jag har aldrig klarat av att göra slut på rätt sätt, jag har heller aldrig gillat nån påriktigt. Jag hatar nästan alla, jag älskar några få. Dem jag älskar, älskar jag otroligt mycket och tvivlar inte på att jag kommer göra det live ut. Jag slåss för mitt liv i mitt sinne. Jag vill lämna min familj, mitt hem och mitt land. Jag får alltid lust att fly men jag önskar alltid att stanna. Jag är en obotlig hypokondriker. Jag visar gärna sympati och empati men vantrivs om nån visar dessa mot mig. Jag gillar att slåss. Jag talar aldrig sanning direkt ur mitt innersta så länge jag inte kan va anonym. då när jag försöker tala direkt ur min själ är rösten inte min egen och ordena nån annans. Jag älskar min mor men klarar inte av att umgås med henne, jag kan inte relatera till min far förutom på ett intelektuellt plan. Jag kan inte stava. Jag har stor intelligens men liten kärlek. Jag är en stor man men en liten människa. Jag är förbannad. Jag älskar sprit kvinnor och cigarretter. Jag är beräknande och cynisk. Jag är i så stort behov av bikt att 2000 tecken inte räcker. Jag vill bli författare. Jag kan vara iskall mot mina egna känslor. Jag gråter aldrig på riktigt. Jag är materialist. Jag är realist och pessimist. Jag har en dubbelmoral: jag avskyr hyckleri men jag är en kommunist i mina känslor men kapitalist i min tanke. Jag gillar "du måste finnas" av Helen Sjöholm. jag sover för lite. Jag älskar att sova med en kvinna i mina armar. Jag hatar att onanera. Jag har problem med auktoritet. Trivs inte om någon anser mig speciell eller excentrisk. Jag tycker om jazz. Jag vill vara äldre än jag är. Jag leker med tanken att ge upp. Jag vill helst vara ett verktyg, en som inte syns en som man inte tar notis om men som man känner av. Jag kan inte ta ansvar. Sex är det bästa jag vet jämte musiken. Jag har aldrig saknat de döda.

Jag har gjort bort mig inför min flickvän ett par gånger när jag har småljugit om händelser för att inte orka med diskussion, så nu har hon kommit på mig.Förut var jag världens bästa lögnare och ingen kom på mig, inte ens poliser och domare under förhör/rättegång! Nu ska jag forska lite mer i det hur man ljuger bättre.

Jag hatar att jag älskar min pojkvän. Jag har varit otrogen med en kille som är helt underbar i sängen, vilket min pojkvän inte är. Iaf..nu har min pojkväns syster fått reda på det och hon hatar mig. Vi var förut ganska bra vänner, nu kommer jag aldrig mer kunna träffa hans familj..

Tänk vad livet kan vara underbart. har varit skild i tre år från ett fruktansvärt slitigt förhållande. När allt hade lugnat ned sig började jag nätdejta. Roligt men slitigt. Träffa inte en enda otrevlig man under denna tid. 13 dater hann jag med innan HAN dök upp.Det är mycket som skall klaffa när man fyllt 45 och har barn. Logestik livsrytm drömmar och massa annat.Men ge inte upp vi är tok kära båda två och minuterna sniglar sig fram tills vi kan träffas igen. Livet är underbart igen och allt känns möjligt.Förut kändes det som jag var värsta medelålders slampan med denna höga dating statestik men nu är jag stolt att jag inte gav upp. Han fanns där för mig.

Ja ljuger mycket. Det känns bra i den stunden men sen äter det mig. Jag kan inte leva med det. Jag är rädd att min familj får reda på att jag har sexuella relationer med andra utanför. Jag har en gång också varit otrogen men ingen vet förutom Gud. Jag försöker vara en god person men jag kan inte, andra kommer bara i vägen så jag svär och blir aggressiv. Jag brukar skrika åt min egen mor: Jag hatar dig! Och en massa andra glåpord. Jag fuskar på prov, jag tänker illa om andra. Det är fel fel fel! Det är som att någon i mitt huvud säger: Gör det! Gör det! Och det slutar aldrig.......

Jag har klurat ut systemet. Förut var jag ond och stal och allt gick dåligt, nu fejkar jag att vara god och stjäl inte längre och det går bättre. Men jag gör det fortfarande enbart för egen vinning, gills det?

Jag har biktat mig här förut om min fd arbetskollega som jag är jättekär i (tja, eller som jag inte kan sluta tänka på), trots att jag är snart 40 och han med och båda har familj. Han är inte kär i mig, om vi säger så. Men nu har han bytt jobb, han jobbar plötsligt jätteNÄRA mig, och vi har samma väg till jobbet. Det händer att vi stöter på varandra på väg till och från jobbet, och promenerar ihop ett tag. Jag blir så lycklig då det händer att jag är glad flera dagar efteråt. Jag har slutat fundera på om det är normalt eller OK att känna så här. Just nu nöjer jag mig med att jag får en kick av att gå bredvid honom ett litet tag typ någon gång i veckan/varannan vecka eller när det nu händer att vi stöter ihopHans närvaro gör mig lycklig. Tanken på honom får det att pirra i hela min kropp. Är det verkligen så fel att känna så? Min sambo vet inte om att jag träffar honom ibland, även om det är högst oskyldigt. Det är nog bäst att inget säga. B, I love you!

Jag brukar släppa mig på jobbet å sen på lunchen så drar jag ur mig något i stil med ..kände ni hur jäkla äckligt det luktade förut..och eftersom en jobbpolare sällan lunchar ute så är det alltid lungt. för då får han skullen.fan vad livet är orättvist skönt ibland..!

Efter att jag och en tjej(vi kallar henne A) nyligen slutat datea så började jag datea en av hennes bästa vänner(B). Gjorde det mest som ett sätt för att jävlas med henne(A). Storhånglade med hennes vän B(första gången då vi träffades) på en fest rakt framför As ögon. Jag ville att hon skulle se för att A hade dissat mig förut(På ett jävligt kallt och elakt sätt). Märkte att när A märkte vad vi gjorde så försvann hon iväg till ett annat ställe och hängde med sina vänner. Det kändes bra.. Ett tag.. Sen kände jag lite ångest. Sanningen är dock också det att jag ignorerat B en del på festen eftersom jag kände direkt vad hon skickade mig för vibbar. Hon dansade jättemycket mot mig osv.. Men tillslut sent in på kvällen(efter väldigt mycket vin) så blev det ändå som det blev.. Men jag ångrar inget. Verkligen en toppentjej. Saken är dock den att jag tror inte att B kände till det förflutna mellan mig och A. Hon trodde väl bara att jag var en bra vän till henne.. Efter ett tag så började jag och B umgås och datea. Fungerade riktigt bra ihop faktiskt. Men sen slutade det bara plöttsligt. Vi har inte snackat så mycket sen dess. Tror hon fick reda på sanningen. Man kan väl säga att jag kan se det ur två perspektiv. 1: Jag var jävligt elak. Det var en tjej jag haft ihop det med, och så gick jag på en av hennes bästa och äldsta vänner. Så jag förtjänade väl det lite. 2: Kärlek har inga gränser. Det blev som det blev för att det var meningen att det skulle bli så.. Sanningen är den att även om jag aldrig sa något. Så gillade jag faktiskt tjejen riktigt mycket. Kanske också därför det tog slut.. Jag visade aldrig riktigt vad jag tyckte. Saknar faktiskt båda en hel del.. Men fan vad komplicerat saker måste vara ibland. Dock vet jag.. Att oavsett hur det ser ut nu så kommer allt ordna sig. Det gör det alltid. Jäklar vad detta blev långt.. Men ruskigt härligt att få sagt det.. För det är något jag hållt inom mig länge.