Jag har nu varit tillsammans med en underbar kille i över ett år. Vi har det bra ihop men problemet är att jag blir svartsjuk så lätt. Jag har märkt den senaste tiden att min pojkvän spanar mycket på andra tjejer. Han har till och med erkänt för mig att han tittar extra på tjejer som är snygga. Jag kanske är naiv men för mig finns det inget behov av att titta på andra killar när jag har hohom. Jag trodde förut att han också kände så med mig. Detta har bidragit till att jag fått sämre självförtroende och fått ett behov av att ändra mitt utseende. Tankar om att han kommer tycke bättre om mig och sluta glo på andra ifall jag gjorde mig vackrare, finns dagligen hos mig. Varför kretsar allt om utseendet idag?

Förut var jag en riktig party kille som drack och röjde runt på alla tänkbara sätt, alla tjejer jag har varit tillsammans med har jag varit otrogen mot. Jag har betett mig som ett rövhål emellanåt och inte brytt mig om andras känslor. Mitt nuvarande förhållande har varat i 3år snart och jag älskar henne över allt annat, men jag har ändå knullat runt i fyllan och betett mig svinaktigt på alla sätt. Men efter nyår 2008 har jag varit min flickvän trogen och gör vad som helst för henne och vi har det så bra tillsammans. Jag har funderat på anledningen och vet exakt vad det är som fått mitt beteende mönster att ändras så drastiskt. Gräs! När jag röker gräs har jag full koll på situationen och tar inga dumma beslut som att stoppa korven i fel bröd osv. Jag röker gräs innan jag går ut, när jag är ute, när jag är på middagar, när jag går på bio, när jag ska ut med jobbet, ja nästan jämt. Jag är numera aldrig bakis, slipper fylleångest, slipper bli för full. Ja allt är positivt. Jag älskar min flickvän, och jag kommer aldrig nånsin att vara otrogen igen!

Jag har "på äldre dagar" gått en lång utbildning, nu är ja, efter många år, äntligen klar och börjat jobba med det jag utbildat mig till. Men jag tror att jag kanske ändrat mig, att jag inte vill jobba med det som jag utbildat mig till. Fan, vad det känns kymigt, det vågar jag ju inte säga till någon, då skulle de ju tro att jag är en idiot. Jag har ett välbetalt arbete, men det känns ändå så jäkla fel.

Idag irriterar jag mig på det mesta. Det är som om jag inte orkar med vissa människor. Det är som kliande eksem som inte går över. Jag vill bara klia bort alla dessa irriterande människor från jordens yta. Om jag kunde skulle jag fan gå och klubba ned dem som man klubbar ned sälar. Vissa människor kan liksom inte leva sina egna liv utan använder mig som någon sorts jäkla kurator. Jag är så trött på det. Vissa människor gnäller om allt i sitt liv när jag försöker leva mitt liv och faktiskt har ett bra liv. Men om de inte är nöjda, varför gör de inget åt det då? Jag har förändrat massor i mitt liv vilket har varit en ren skärseld, men kommit ut starkare och dessutom lycklig. Jag kan inte förändra andras liv, när i helvete ska de haja det? Jag är som en slasktratt, en klagomur. Jag är så jävla trött på det. Så idag är jag irriterad och vill bara klubba ned vissa människor. Men istället skriver jag av mig här för man kan ju faktiskt inte gå och klubba ned folk även om man skulle vilja. Tyvärr.

Min bästis är som en bror för mig. Vi har en stark vänskap också. Men även om han är som en bror för mig älskar jag att ha sex med honom. Det känns som ett incestuöst förbjudet förhållande och jag njuter av varje sekund. Jag är gift och har barn. Jag vet att gräset inte är grönare på andra sidan, men däremot smakar förbjuden frukt alltid bättre. Jag önskar att jag kunde ändra på mig, men samtidigt så får det mig att må bra. Jag kan inte sluta...

Jag är sjukt trött på mig själv och vill bara ändra min personlighet.

Jag är falsk, otrogen och en elak människa som förstör andras liv. Har försökt sluta med det flera gånger men hamnar alltid i samma läge om och om igen. Jag är sjuk. Avsluta mitt konto på jorden!

Jag har legat med fem killar fast jag säger att jag bara har legat med två. Jag har aldrig varit kär fast jag har haft pojkvän. Han gav mig dyra presenter och sa att han älskade mig. Jag klagade på att han var dålig i sängen. Jag har legat med en klasskompis pojkvän. Och hans två bästa kompisar. Jag kollar porr. Jag har velat röka på sen åttan. Nästan alla rykten om mig är sanna fast jag säger att allt är påhittat. Jag hatar folk som särskriver. Jag blir alltid kåt när jag badar badkar. Jag älskar när det går dåligt för min kompis. Som tur var har jag förändrats. Jag är inte slampig längre. Tycker inte om att strula med folk. Jag dricker inte. Jag har fått självkänsla och självförtroende. Jag är nöjd med mig själv.Men jag är livrädd att någon ska lista ut vem jag är. Och just det, jag har en extra bdb för att kunna kolla på folk jag inte känner.

Mina kompisar har alltid ansett att jag har varit extremt svårflörtad och kräsen när det gäller killar. De säger att jag är världens kräsnaste och de frågar alltid om jag någon gång varit riktigt kär... Mitt svar varenda gång har varit; Nej, är ni dumma eller? Ha, jag kär ? Men det är inte riktigt sant. Jag har varit riktigt kär och det var i den senaste killen jag typ var tsm med. Han är jag nog fortfarande kär i bara det att jag inte vågar erkänna det varken för mig själv, mina vänner eller för honom. Jag vill inte sabba den vänskapen han och jag har byggt upp men det är så himla svårt. Varenda gång jag ser honom vill jag bara känna hans armar runt mig och stanna där för alltid. Han kommer alltid att ha den störta platsen i mitt hjärta och det känns som om ingen någonsin kommer kunna ändra på det. Det finns ingen som tagit mig med sådan storm som han gjorde. Men hur det än blir önskar jag att han vore lycklig. Att han blir lycklig är extremt viktigt för mig vare sig det är tsm med mig eller med ngn annan. Om han läste det här skulle jag vilja säga Du var mitt mys gullet och det kommer du alltid vara. Jag vill ha dig tillbaks och jag vill hålla om dig. Jag vill spendera mitt liv med dig. Jag kommer alltid finnas här för dig vad som än händer och jag kommer alltid lyssna och vara den bästa vän du någonsin kan tänka dig. Jag skulle även vara den bästa flickvän du någonsin kommer att ha..Bara du gav mig en till chans att visa att jag inte är som du tror. Det här har jag aldrig sagt till någon och jag kommer aldrig erkänna för mina vänner att det är på det här viset och att jag känner på det här viset för dig. Men när vi pratade i telefon kallade jag dig en sak det var in princip det ända jag sa: "du är finas" .. Så finaste det jag vill bekänna här och berätta för dig är att : Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra