Idag var jag otrogen mot min pojkvän. Jag skäms och ångrar mig. Han säger att han älskar mig, och jag kan inte sluta ljuga honom rakt upp i ansiktet när han frågar mig om jag haft sex med någon annan kille. Hoppas han aldrig får reda på sanningen, för huvudsaken är att jag ångrar mig.
Jag är rädd för allting. Jag är rädd för förhållanden, intimitet, att vara bunden, framtiden, att leva med samma idiot till man hela livet, karriären, döden, livet, barn. Jag oroar mig för att när jag är 50 se tillbaka på mitt liv och vara besviken. Jag är rädd för att jag ska se tillbaka och ångra det jag gjorde, och ångra att jag inte gjorde det jag hade kunnat göra, och grubbla över hur mitt liv hade sett ut om jag gjort andra val. Jag är så rädd för att få ett misslyckat liv att jag inte vågar leva. Och jag är bara 18 år.
Jag är så jävla rädd för att ingen någonsin kommer bli kär i mig. Alla leker bara med mig.
Jag avskyr att mitt ex ska träffa andra. Vill bara kastrera honom så jag slipper vara svartsjuk på alla brudar som han kommer hålla på med i framtiden.
Jag har haft ett underbart kärleksförhållande i 1 ½ år nu. Det funkar så himla bra på alla plan och jag älskar verkligen honom. Men det finns ett fel med det hela och det är att vi båda är gifta på var vårt håll.